Diagnoserna ställdes under uppväxten

Forskarna har intervjuat unga vuxna som fått en adhd- eller autismdiagnos i barndomen eller tonåren och senare själva sökt en ny bedömning. Många uppgav att de inte längre kände igen sig i diagnosen, skriver Skånes universitetssjukhus i ett pressmeddelande.

”Deltagarna beskrev hur de hade mognat, utvecklat nya strategier, till exempel genom regelbunden träning, eller hittat miljöer där de i dag fungerar. Det som tidigare orsakat stora problem begränsade dem inte längre”, säger Sophia Eberhard, chefsöverläkare inom barn- och ungdomspsykiatrin, forskare vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet.”

Många deltagare berättade att diagnosen hade hjälpt dem under uppväxten, bland annat genom stöd och anpassningar i skolan och större förståelse från omgivningen.

Flera beskrev samtidigt att diagnosen påverkade hur de bemöttes av vården, myndigheter eller omgivningen. Några upplevde att den begränsade deras möjligheter i arbetsliv och utbildning, medan andra kände att den blivit en etikett som fortsatte att definiera dem.

En mindre grupp ansåg i efterhand att deras svårigheter som barn bättre kunde ha förklarats av exempelvis mobbning, social utsatthet eller andra livsomständigheter.

Forskarna betonar att resultaten inte gäller alla som får diagnoserna som barn. Enligt dem har de flesta kvar svårigheter genom livet, medan diagnosen för en mindre grupp kan förlora sin betydelse över tid.

Studien leds av Sophia Eberhard tillsammans med Sebastian Lundström, adjungerad professor vid Lunds universitet. Enligt forskarna väcker resultaten frågor om möjligheten att ompröva diagnoser och om hur myndigheter använder dem som grund för beslut.